1662-1744  Related Paintings of Circle of Pierre Gobert :. | Portrait of Louis XV as a child | princesse de Conti | Verkauf von Gemuse und Blumen an einem italienischen Marktstand | Portrait of King Louis XV of France as child | Portrait Marie Anne de Bourbon as Princess of Conti |
Related Artists:
Gotthardt de Wedig
German, 1583-1641
Elizabeth Jane Gardner
(October 4, 1837-January 28, 1922) was an American academic and salon painter, who was born in Exeter, New Hampshire. She was an American expatriate who died in Paris where she had lived most of her life. She studied in Paris under the figurative painter Hugues Merle (1823-1881), the well-known salon painter Jules Joseph Lefebvre (1836-1911), and finally under William-Adolphe Bouguereau (1825-1905). After Bouguereau's wife died, Gardner became his paramour and after the death of his mother, who bitterly opposed the union, she married him in 1896. She adopted his subjects, compositions and even his smooth facture, adopted them so successfully that some of her work might be mistaken for his. Gardner's best known work may be The Shepherd David Triumphant (1895), which shows the young shepherd with the lamb he has rescued. Among her other works were "Cinderella," "Cornelia and Her Jewels," "Corinne," "Fortune Teller," "Maud Muller," "Daphne and Chloe," "Ruth and Naomi," "The Farmer's Daughter," "The Breton Wedding," and some portraits.
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.